Björnkontakt, andra kvällen

Se även: Se även: Vargmötet och Björnkontakt första kvällen.

Efter att ha ganska översiktligt gått igenom mina strax under tusen bilder från första kvällen och tagit bort en mängd dubbletter, som det

lätt blir när man fotar en burst för varje bild, åkte vi vid tretiden ut till gömslena igen. När jag fotar vilda djur eller fåglar jag inte fotat förut tycker jag det är bra att ta en burst på några bilder, ibland snabbaste sekvenstagning och ibland halvsnabb, istället för bara en bild. Det är bra innan man fått in rätt timing på deras ansiktsuttryck och rörelsemönster.

Vi hade tittat ut ett litet gömsle som låg längst ut i kanten på myren dagen innan och går direkt dit, förväntansfulla inombords och med stora förhoppningar. Det är fin miljö runt gömslet och vi valde det delvis för närheten till skogen, och att det fanns en fin nästan orörd myr framför gömslet. Det enda problemet vi har är att det regnar. Den här tiden visste vi ju inte att det ganska snart skulle spricka upp och bli en jättefin solnedgång samtidigt som en vargflock anlände till platsen, hade någon berättat det för mig hade jag knappast trott dom.

Den ena unga hanen ruskar av sig regnet.

Första timman i gömslet regnade det förfärligt. Det här vädret är en direkt nackdel för bilderna en sådan här här gång tycker jag. Det blir mörkt snabbare i solnedgången eftersom molnen täcker de sista absolut finaste strålarna som orkar sig över horizonten, all utrustning blir blöt och man får problem med imma på fönstren till gömslena. Det är klart det går att få vackra bilder även i regn, och det var det jag ställde in mig på att försöka med, det är ju också en annan utmaning. Det som var lite tråkigt med att det regnade idag just var att solnedgången inte varar så länge den här tiden på året, kanske en halvtimma med det riktigt fina släpljuset. Regnar det blir det inte mycket av den varan. Det kändes dock ändå riktigt spännande och jag kom ganska snabbt över känslan.

Nu kommer vi sitta i höjd med djuren, bara några meter från dom, med en tunn plywoodvägg mellan oss, inte en stockstugas kraftfulla och trygga vägg. Det här kommer kännas mer nära. Har man lite fantasi kan man ju lätt tänka sig hur det låter att ha en 200 kilos björnhane som grymtar bakom en skiva plywood, han kanske tittar mot en för att man råkar flytta en fot och då ser man honom rakt i ögonen genom det lilla glasfönstret.

Hur det än var så satte vi oss till rätta, packade upp objektiv, mackor och alla förnödenheter och strödde ut lite överallt i gömslet, ett ganska dumt val märkte vi rätt snart eftersom det blir mörkt och man vill gärna veta var man placerat sina saker. Något att ta med sig i erfarenhetsväskan nästa gång är att se ut ett antal platser för de nödvändigaste prylarna och lägg dom alltid där. 

Björnarna kommer mot gömslet från skogen

 

Solen kommer

Åteln var utlagd och vi var ensamma på myren förutom Johnny som satt i ett gömsle strax till höger om oss. Det pysslades lite, jag provade ut objektivgenomföringen för de två gluggar jag skulle fota genom. Den ena var riktad direkt ut i skogen och den andra rakt ut på myren. Jag justerade till dragsnörena så det skulle vara lätt att byta glugg vid tillfälle. Tillfället kom rätt snabbt, kanske 40-50 minuter efter att vi satt oss tillrätta ankom första björnen genom skogen på andra sidan myren. Det var en ganska ung hane tror vi, kanske en av dom tre från gårdagen. Rätt snart kom en till, det här var hanen med den vita ringen kring halsen, han som jag tyckte var rolig att fota. Dom blev alltså två unga hanar som kom och pysslade och åt ganska rakt framför gömslet, 10 meter fram i en skogsdunge.

Björnhanen med den vackra pälsen, vitt glitter i marken från regndropparna som snart kommer torka upp.

Det slutade regna och vi såg borta i horizonten hur den blå, eller snarare ljust rödgulaktiga himmeln syntes under molnen, de rörde sig snabbt ikväll och hoppet om fint ljus kom krypande. Vi behövde inte oroa oss länge heller förrän det började glittra svagt vitt överallt i träden och växtligheten på marken. Jag kunde bara hoppas att det skulle vara blött länge nog för solen att titta fram och spegla sig i vattnet. Redan de här första hanarna kändes lite oroliga, jag vet inte om det var för att det var vargvittring i luften eller om det var för de som kom troddande härnäst. Men dom tittade sig omkring oroligt och vädrade i luften.

Den mysiga björnfamiljen

Jag följde deras blickar till skogsbrynet och fick syn på familjen björn med de tre små knoddarna som kom lufsande, om man kan kalla det lufsande när tre små pälsbollar kommer studsande fram över en myr. Dom såg så mysiga ut, och väldigt nyfikna och lekfulla. 

Björnmamman med sina tre ungar kommer troddande efter myren. De lekfulla kottarna undersöker allt.

De kom över myren från vänster, bortifrån skogen som jag hade i min andra glugg. Jag gjorde allt för att försöka ta en bild på dom när dom alla tre kom brevid varandra rakt mot kameran men jag lyckades aldrig perfekt då dom vek av ganska snart i fel vinkel. Den andra bilden ovan tycker jag speciellt mycket om eftersom man kan se den tredje ungen krypa under tallen istället för att ta den enkla vägen. Det speglar lite deras lekfullhet, liknande kvällen innan då de alla fyra promenerade uppepå en stock som låg utanför gömslet. Strax efter det här hörde vi mammans kluckande ljud. Hon gör detta och tittar på ungarna och dom verkar förstå vad som mamman vill, om hon vill ha upp dom i ett träd eller att dom ska springa och gömma sig. Just nu var det något i stil med "Vänta här! Jag ska schasa iväg tonåringarna som sitter där framme", ungarna stannade till och mor björn lufsade lite snabbare fram mot skogsdungen där de två hanarna uppehöll sig nervöst. Jag kan säga att unghanarna fick en väldig fart och fullkomligt lubbade över myren åt andra hållet, trots att dom var större än björnmor hade dom en väldig respekt, björnhonor med barn är nog inget att leka med.

När ungarna och mamman kommit fram till skogsdungen hade även solen hunnit fram dit. Det glittrade inte vitt längre, det var guld som glimmade överallt på mossa, barr och löv. Till och med korpen lät glad, vilket inte direkt är vanligt.

En björnunge ruskar av sig vätan som den samlat på sig efter regnet och i andra bilden lite allmänt björnfamiljspyssel.

En stunds pysslande fortgick innan dom började nyfiket titta mot skogen igen, lite oroliga. Ett tydligt tecken på att något kommer hända i snart. Mycket riktigt knakade och brakade det och en stor hane kommer sakta lunkande ut genom skogen och rakt mot dungen. Jag trodde först att det var samma hane som vi sett dagen innan, som dom inte alls var oroliga kring, men idag betedde dom sig annorlunda så det här var nog någon annan. Han stannade på platsen och familjen stod en stund lite modstulet tätt ihopkurade och tittade på honom.

Ihopkuddlad björnfamilj som observerar en okänd hane.

Det dröjde inte länge efter det här förrän honan kluckade till sina ungar igen och dom stack iväg som lydiga små skott innåt skogen. Jag följde dem med blicken för jag ville se om dom klättrade upp i något närliggande träd, men det gjorde dom inte. De kröp ihop bakom en mosskulle en tjugo meter in i skogen och väntade där, lite sporadiskt tittande åt alla håll, kanske för att se om mamma kom och hämtade upp dom snart. Tålmodighet är nog ingen dygd man kan anklaga ett par björnungar att besitta. Mor björn fick hela tiden slänga blickar bak mot skogen och klucka lätt för att se till att ungarna höll sig kvar där inne.

gömda björnungar

Björnungarna som gömmer sig inne i skogen.

Jag flyttade kameran till gluggen mot skogen och tog några bilder på björnungarna där dom gömde sig. En del händelser pågick förmodligen på framsidan under tiden men jag höll inte ordning på det för jag ville se vad som hände med ungarna. Jag kan säga att de skulle inte varit så bra på kurragömma för dom tittade åt alla håll och rörde sig fram och åter för att se vad mamma höll på med. Efter ett tag lufsade dom ut ur skogen och följde med mor björn bort från området. Antagligen hade hon väl inte lyckats bli av med den stora hanen som stannade kvar i skogsdungen och ville inte riskera att han gav sig på ungarna.

Vargavittring

Det var en stund efter det här utspelade sig som björnarna började agera ännu mer nervöst. Det satt två större hanar i skogsdungen framför gömslet och det var en till mindre björn, vi spekulerar lite om det var en hona eller hane eftersom björnen var ganska liten och nästan såg lite "honaktig" ut, men de andra björnarna brydde sig inte om den här annorlunda än vanligt så jag vet inte. Hon eller han var dock väldigt nervös och kom fram från skogen och vädrade i riktning mot skogsdungen noggrant och länge innan den rushade fram och tog mat sen rusade tillbaks ut i skogen för att äta det. I samma veva som detta skickade Johnny sitt sms om att det kanske var varg i närheten som jag skrev om i vargberättelsen. De två stora satt och tittade om vartannat åt alla håll och det var tryckt stämmning.

Den lilla björnen som vädrar mot skogsdungen sen rusar fram och grabbar tag i lite fisk och åter ut i skogen för att äta.

Strax kommer vargflocken in på scenen och ingenting blev sig längre likt. Det har jag ju redan skrivit om i den andra berättelsen så jag hoppar över detta här. 

Lite senare på kvällen var björnhonan tillbaks i skogsdungen, vargflocken hade inte lämnat området men uppenbarligen var hon inte så orolig för dom. Kanske eftersom flocken var så upptagen med de större björnarna. Hur som helst så hade jag precis tagit mina sista bilder eftersom mörkret hade lagt sig ordentligt och det gick inte längre att fota. David som hade ett 35mm med riktigt stor bländare kunde ta några fler bilder men med mitt 2.8 var det kört. Den sista serien bilder jag tog på björn blev när honan med sina tre ungar skrämer iväg en ensam varghane som sitter och observerar dom och den absolut sista bilden på björn för den här resan är en på björnhonan och ungarna, hon står upp mot ett träd och tittar efter varghanen som dom jagat iväg och ungarna verkar vara och nosa där han suttit. Nedan är två bilder, en sen bild på vargtiken i fint nattskimmer och en på björnhonan som jag beskrev nyss. Strax efter bilden på vargen var tagen samlade dom ihop sig i skogen en bit bort och fyllde området med sitt ylande. Ganska häftigt att höra!

Bland de sista bilderna på varg och den absolut sista bilden på björn

Björnslagsmål

Nu lugnde allt ned sig och vi börjar ta fram sovsäckar och göra i ordning för att sova igenom de mörka timmarna. Lite pyssel hörs utifrån och jag tittar ut genom gluggen, ser hur en stor hane bumlar in sakta i skogsdungen och honan varnar iväg ungarna i skogen. Hanen går sakta, nästan medvetet störande sakta och honan följer honom med blicken och tar små steg mot honom. Nästan var femte sekund varnar honan mot skogen med en blick och ett kluck.

Honan fortsätter gå snett mot hanen medan han passerar genom dungen sakta och dom fortsätter en bit ut på myren bortanför, det verkar då som att honan tror att han gett upp för att han går upp mot skogen där borta och hon lufsar tillbaks till dungen och letar mer mat. Nu är det bäcksvart utanför och man ser bara silhuetter men plötsligt rusar honan rakt förbi gömslet och ut i skogen bakom oss. Några sekunders tystnad och vi funderar vad som hänt men sen börjar det, som jag tänker mig ett lejon låter dom när dom vrålar åt varandra i skogen. Det verkar som att hanen har gått en lov genom skogen och kommit tillbaks in till ungarna som gömt sig där, honan har hört att något är fel och sprungit upp och är nu i full färd med att försvara sina ungar. 

Under hela tiden vi varit här har björnarna varit rätt tysta av sig. Det enda egentliga ljud jag fått höra av dom har varit ett eventuellt grymtande och honans kluckande varningsläte. Nu är dom några meter upp i skogen bakom och strider för fullt, och det låter riktigt allvarligt. David hade gott nog omdöme att slå på sin filmfunktion och filma ut i mörkret, där en björn satt och åt oberörd av vad som skedde, för att försöka fånga upp ljudet medan vi nervöst lyssnade, så höj volymen och se filmen jag länkat in nedan. 

Davids ljudupptagning på björnslagsmålet.

 
 

Avslutningsvis

Vi såg aldrig till henne igen men vi hittade inga döda björnar i skogen ovanför gömslet dagen efter heller. Så när mina två dagar var till ända hade jag sett många, upp till 12-13 olika individer björn, björnhona med ungar, en vargflock, hört björnar slåss i närheten av mig, hört vargar yla, sett björn klättra i träd och sovit tre-fyra meter från björn. Det är vad jag kallar en intensiv helg fylld av storslagna upplevelser. Nu hoppas jag bara att vargarna ska ge mig en chans till att ta ännu bättre bilder på dom, jag har lärt mig mycket och kommit på så många bilder jag vill ta. Hoppas ni gillat mina berättelser från den här helgen, det kommer säkert fler från skogen framöver.  

Dyk förbi här ibland för att se om nytt material kommit upp eller gilla min facebooksida för att få uppdateringar automatiskt.