Björnkontakt, första kvällen.

Se även: Vargmötet och Björnkontakt andra kvällen.

I slutet på september åkte jag och en fotokompis till Finland för att skåda björn. Avsikten för mig personligen var att se björn för första gången och lära känna dess beteende för att kunna utnyttja det i hemmamarkerna vid eventuella björnmöten. Jag har alltid varit lite nervös inför mitt första björnmöte och har varit i närheten av björn eller sett spår av den vid några tillfällen. 

 

den stora hanen

En av de större björnhanarna som syntes till under kvällen. Den här såg väldigt gammal och trött ut vid vissa tillfällen.

Bakgrund

Min första kontakt med björn kom i jämtlands skogar när jag och min syster Cathrin med sambo Stefan var ute för att se om vi kunde få syn på någon. Vi gick ovanför en hög klippvägg när vi plötsligt hörde ett blåsande frustljud nedanför. Stefans hund som var med började gnälla och drog sig bort medan Stefan och Cathrin kastade sig mot klippkanten för att kunna se nedanför. Själv var jag försiktigare och kanske lite rädd. Jag lyssnade på ljudet av björnen och även på hundens rädsla, och det lät lite oroväckande tyckte jag. Björnfrossa kallas det säkert i vissa sammanhang. Jag stod still och tittade inte ens över kanten vilket jag senare ångrade. Ska jag vara ärlig funderade jag mest över var närmaste väg runt klippan för björnen skulle vara, och var min närmaste flyktväg var när han kom. Han skulle säkert ta den vägen för att äta upp oss. Ingen av oss såg björnen den gången, och vi har väl inte heller varit helt säkra på att det var en björn. Men med hundens reaktion, ljudet och miljön som gjorde att den förmodligen inte kände vår vittring nedanför klippväggen så har jag i alla fall den uppfattningen att det här var min första närkontakt.

 

Den kvällen var de enda bilderna jag fick på fjällvråk, tagna uppifrån klippväggen. Inte så tråkigt det heller.

 
Jag insåg jag då att jag förmodligen skulle bli rädd ifall jag vid någon av mina vandringar stötte på björn själv i skogen. Det känns hyfsat sannolikt att det kommer hända någon gång med de allt fler observationer som gör sig gällande och med tanke på hur mycket jag är och smyger i skogen. Men ska jag möta björn vill jag vara förberedd på hur dom ser ut och beter sig, jag vill inte bli förstenad och rädd. Jag vill ta bilder. Därför bestämde jag mig snabbt när chansen uppenbarade sig att åka till en björnskådningsplats i Finland. Som jag också skrivit i den andra berättelsen fick jag mycket hjälp av Johnny Södergård vid planeringen och bokning, han gav mig också värdefulla tips som gjorde att jag var förberedd och kunde utnyttja tillfället till att ta så bra bilder som möjligt.
 

Första mötet från gömslet

Jag sticker ut objektivet genom den kamoflerade gluggen i stockstugan som vi satt i första kvällen. Nu var klockan 15:00 och jag hade fortfarande aldrig sett en björn. Jag bytte fotoglugg flera gånger innan jag lyckades hitta en som jag tyckte passade. David flyttade också omkring lite i början, men det slutade med att vi satt på varsin sida av gömslet. Man hade lite begränsad möjlighet till fotovinkel i de hål som fanns tillgängliga och fick därför försöka se ut platser där det såg fint ut och sedan hoppas att man lyckades få en björn på det stället. Att vi satt på olika sidor gjorde också att vi fick lite olika områden att täcka och alltså inte bara samma bilder när vi kom hem. Jag satt på höger sida och kunde fota längre åt vänster, och tvärt om.
 
Jag tittade ut ett antal platser med vacker miljö. Eftersom höstbjörkarna var fina den här septemberkvällen så hade jag valt ut några platser med sådana i bakgrunden. Jag hade hittat en favoritplats där jag hoppades att en björn skulle koma ut ur skogen, alldeles bredvid en fin höstbjörk. Tyvärr hände det aldrig, men man kan ju inte få allt. Jag såg ändå till att hela tiden ha kameran riktad mot den björken medan inget annat hände så jag inte skulle missa tillfället ifall jag fick chansen. Tack vare det fick jag bilder på när björn passerade den här björken på flera andra sätt. Dock inte bilden nedan även om det är lite höstbjörkar i den.
 
 
hane möter hona med tre ungar

Björnhonan med sina tre ungar och en hane. Det här är en av de första bilderna jag tog på björn någonsin.

 
Den första björnen som kom till platsen var till råga på allt en björnhona med tre ungar, strax efter lummade en stor brun hane ut också. Dom uppehöll sig ca 50 meter till vänster om gömslet i skogsbrynet ett tag men jag lyckades ta några bilder på dom. Jag kände ingen rädsla utan bara fascination. Jag hade förberett mig mentalt på att få se björn och därför tänkt mycket på hur jag skulle reagera när jag såg den första. Nu var dom så pass långt borta och jag kände inte att dom hade något intresse av att komma närmare heller. Det bidrog nog till mitt lugn.
 
Både jag och David var lite fundersamma till varför honan var så lugn med denna hane. Hon gick till och med bort från ungarna ibland när hanen var väldigt nära. Vi drog slutsatsen att han helt enkelt var far till knoddarna, vilket vi inte är säker på men vi hade den föreställningen under tiden vi var på plats. Björnhonor kan annars vara ganska aggressiva mot andra björnhanar. Det beror på att hanar vill para sig med honan. För att honan ska kunna para sig måste hon vara brunstig och brunstig blir hon inte medan hon har ungar. Honan kan däremot komma i brunst ganska snabbt efter hon mist sina ungar, hanen vill alltså helt enkelt döda honans ungar för att göra henne brunstig igen och få sprida sina gener vidare istället. Av hane dödade björnungar och jakt är den vanligaste dödsorsaken för björnar enligt länsstyrelsens förvaltningsplan för stora rovdjur 2006-2010. Vi observerade också det här beteendet med andra björnhanar och just den här honan under vistelsen.
 
 
 
I den här bilden är hanen och ungarna väldigt nära varandra och honan är ganska långt utanför bild till vänster. 
 
Bilden är jag väl inte jättenöjd med, men det här var bland det första bilder jag tog på björn och då gäller inga regler enligt mig. Jag tar snabba bilder för att ha några över huvud taget, jag visste ju inte vad som komma skulle. Det är så att säga dokumentationsbilder och i många fall tycker jag mycket om dom också. De kan visa sig vara ganska viktiga. Här hade jag ju till exempel inte kunnat berätta den här delen av historien och sedan inte kunnat backa upp det med en bild.
 

Fler och fler björnar

Efter den första björnen, eller i vårt fall de första björnarna äntrat scenen kom fler och fler individer dit medan andra lämnade platsen. Honan höll sig med sin kull borta i skogsbrynet ett tag medan tre andra björnhanar kom ut ur skogen på höger sida om gömslet. De satt lugnt och åt av maten som fanns en något 40-tal meter bort.

 

Två andra dokumentationsbilder, de tre yngre hanarna som samsades.

 

Just de här tre björnarna var rätt bra på att samsas om samma plats. Däremot jagades vissa andra björnar bort, kanske är dom syskon? Björnarna kom och gick men sällan väldigt nära gömslet. Jag hade turen att få fotografera några i anslutning till de björkar jag talade om tidigare. Men tyvärr tog ingen steget ut från skogen precis där som jag hade önskat. Det hade blivit en riktigt trevlig bild.

 

Björn i närheten av "min" björk

Om utseendet på vår brunbjörn

Hanen med den fullständiga ljusa ringen runt halsen som sitter med ryggen mot kameran i övre vänstra bilden och även bredvid björken var speciell och han gillade jag att fotografera. I boken "Björnen i markerna och kulturen" av Sune Björklöf står att läsa att björnungar ibland har en vit fläck under halsen och en på vardera sidan om halsen. Ibland går dessa fläckar ihop och bildar en ring kring halsen men vanligen försvinner den innan ungen nått 1 års ålder. Det gäller dock inte den här björnen, han hade en väldigt tydlig vit ring och han var över två år berättade ägaren av gömslena.

Annars är björnar till utseendet ganska individuella, de kan ha många olika färgskiftningar, ansiktsformer och storlekar. Björnens färg varierar ljust grå till nästan svarta. Den är 130 - 250 cm lång från hälen till hjässan och kan väga mellan 100 och 315 kilo, honorna är mindre och väger mellan 60 och 200kg. 

 

Tre relativt olika björnar till utseendet. (dessa bilder är dock från kväll två, men de tjänar ett  syfte här)

 

Slutet på första kvällen

Första kvällen kom till ända utan att något direkt dramatiskt hände. Vi hade spenderat kvällen i ett stort gömsle eftersom vi ville prova hur vi reagerade på björn i närheten innan vi satte oss i ett av de mindre och kom riktigt nära djuren. Här fanns både mulltoa och sängar, även om jag valde att sova på mitt medhavda mysiga liggunderlag på golvet så var det ju skönt med toalett. I de små gömslena är det hink som gäller, inte så glamoröst alltså, men jag skulle inte vilja gå ut och göra mina behov.

Fotoljuset var rätt tråkigt första kvällen också, så bilderna blev klart bättre andra natten. Då hade jag också samlat på mig lite erfarenheter om hur man på ett bra sätt fotograferar en björn. Vid ett tillfälle kom djuren riktigt nära under kvällen, jag hade fortfarande 70-200 med 2x konverter på, men bestämde mig för att inte byta då det inte var någon dirket fin miljö utanför, jag fotade tog ett antal porträtt på björnarna istället. Nedan följer några fler bilder från första kvällen.

 

björnporträtt

Närbilder på björn

 

Tre miljöbilder med björn och korp.

 

 
 

På morgonen efter var det inga björnar kvar på platsen, vi ägnade alltså de första ljusa timmarna åt att fotografera korp och kråkor, ganska bra bilder blev det och vi skojade lite om att man skulle vara riktigt nöjd om man lyckades komma så här nära en korp hemma. Men det ska sägas att korpen var inte helt enkel att fotografera även från gömsle, det var nog det mest observanta och skyggaste djuret på plats den här natten. 

Vi bestämde på morgonen att vi definitivt skulle sitta i ett mindre gömsle natten efter, när vi gick ut ur gömslena gick vi därför runt och rekade vilket gömsle som skulle passa oss bäst. Vi tittade på marken kring gömslena och funderade över ljusinfall. Vi beslutade oss för ett gömsle som stod längre till vänster, ungefär där honan med sina ungar höll till i början på kvällen.

Så hur kändes det då? Jo på kvällen när jag gick från bilen till gömslet kände jag lite oro över att det förmodligen var björn i närheten, men på morgonen när jag gick ut ur gömslet och runt på myren, tittade på spår och spillning, rivna träd och undersökte gömslen så var min rädsla helt borta. Nu när jag kommit hem är jag väldigt glad att jag åkte och jag känner mig lugn inför ett eventuellt möte i skogen. Förutsatt att björnen inte är arg det vill säga, men då är det nog ett fåtal som inte får frossa. Jag tror som jag gjorde innan, träffar jag en björn i skogen så kommer det vara på rejält avstånd, och förmodligen kommer han upptäcka mig direkt och lufsa iväg. Men jag kommer definitivt ta en bild.

Jag avslutar berättelsen om första kvällen med några bilder från morgonen, en berättelse om kväll två, när det blev riktigt spännande kommer inom en snar framtid.

svarta korpvingar
skata på rot